Turins historia

De första invånarna på platsen där dagens Turin ligger var taurinerna, ett keltoliguriskt folk. Keltiskans ord för berg är “tau” och därifrån har både folket och sedermera staden fått sig namn. Romarna tog över taurinernas område omkring år 0 och anlade en koloni. Platsen för kolonin valdes så att man kunde övervaka transporterna av varor från Alperna till Milano och Verona. På romartiden hade Turin omkring 5000 invånare. När romarriket fallit togs Turin över av langobarderna under folkvandringstiden och på 100-talet blev området en del av det tysk-romerska riket.

Turin blev tidigt ett grevskap och styret skiftade mellan olika ädlingar och biskopar. I slutet av 1200-talet annekterades Turin av hertigdömet Savojen. Vid den här tiden hade staden 20 000 invånare. Turin lydde under Savojen under flera århundraden och utstod bland annat en fransk belägring. Staden blev huvudstad i hertigdömet och när det växte sig starkare växte också Turin. Stadsbilden förändrandes med nya palats, torg och gator.

Efter Napoleons ockupation var Turin aktivt i Italiens enande under 1800-talet. Mellan 1861 och 1865 var Turin huvudstad i det Enade Italien och när den perioden upphörde började staden kompensera för prestigeförlusten med en kraftig industrialisering. Kring förra sekelskiftet etablerades till exempel Fiat och Lancia i Turin. I början av 1900-talet var Turin centrum för formgivningens Art Noveau inriktning och staden stod värd för två viktiga industridesignutställningar.

Under mellankrigstiden drabbades Turin av strejker och fabriksockupationer. Staden fick ett uppsving efter andra världskriget när industrin återuppbyggdes och expanderade kraftigt. På 80-talet blev det dock industrikris i Italien och stadens utveckling avstannade.